elinholmbeerg

Lyssnar på Kent och blir sympatisk, sentimental, nostalgisk och fucked up. Om det ens hörde ihop. Någonstans. Ingenstans.

Splittrad. Kluven. Som alla mina hårstrån. Att försvinna. En sorg. Hur kan man ens bearbeta en sån sak. Att folk gör det. Att folk orkar. Jävla starkt. Ännu ett måste för att överleva antar jag.

Ballonger på golvet, i sängen, på hyllan. Blåa, gula, vita, rosa och gröna. Jag ska döda dendär jävla döden.