Fick en insikt i min jakt på perfektion.
Det är inte han jag saknar. Jag saknar mig själv, när jag var tillsammans med honom.
Jag är inte kär - jag tycker inte ens om någon så mycket som kan vara en början på någon kärlek , därav denna jäkla härva av nostalgiminnen. Vet inte riktigt om det är på gott eller ont, men hur länge jag än försöker att bli av med känslan av tomhet - finner jag ingen lösning på detta fenomén.
Kommentarer
Trackback
