Vården?


Mina ögon fastnade på en korthårig tjej i teverutan på SVT2 igår under en reklampaus. Det var en föreställning som handlade om denne kvinnas traumatiska uppväxt.
Jag satt fastklistrad, grät bågra tårar och bara fashinerades av hennes sätt att få ut det hon ville få sagt.
Hennes pappa var alkoholist, hon blev tonåring och började umgås med farligare umgänge. Denna kvinna som går via namnet Linda får sedan bulimi och rösten i huvudet kontrolerar henne - men hon märker sedan efter första gången hon provat amfethamin att det täcker hennes hunger. Så hon fortsätter.
Hon är nu sjutton år när hon flyttar ifrån Sverige in till London. Vilket resulteras till mer kontakter och mer droger. Hennes mamma blir djupt orolig för henne och skriver brev som gör Linda nostalgisk. Hon flyttar hem igen och hamnar på ett behandligshem. Hon vet att hon måste handla smart för att komma därifrån, så hon gör sitt bästa - gör vad personalen säger till henne att göra och sätter på detdär fake-leendet. När hon kommer ut åker hon tillbaka till London och drogerna kommer tillbaka. Linda blir därav psykisk tankeställd.
Efter många om och men åker hon tillbaka till Sverige från helvetet som hon byggt upp i London.
I Sverige hamnar hon på ett behanligshem igen, hon måste komma ifrån drogerna. Det vet hon själv nu.
Hon berättar hur fel vården var. Känslokalla idioter till personal som ältade i propaganan och berättade hela tiden vad de gjort fel och varför de hamnade där. Allt hon tänkte på var dendär jävla rösten som härjade varje gång hon fick för sig att äta, vissa gånger sket hon i det - men sedan kom ångesten och hon satte fingrarna i halsen igen. Sedan ville hon bara därifrån, det var ett helvete. Till slut var hennes behandling över och hon skrev ett brev innan hon lämnade hemmet. Där berättade hon då hur fel hon tyckte allting sattes, sedan åkte hon hem för att hjälpa sin alkoholiserade pappa.
Hon körde honom till något alkoholistcentra och bad om en undersökning.
Pappan kom kom ut ur rummet efter två minuter och kvinnan som satt kvar i rummet talade om att pappa måste vara nykter för att göra denna undersökning. Han är alkohlist?
Så hon ringer runt för att försöka få denhär undersökningen. Beskedet blev att nej - är han alkohliserad dygnet runt? Nej? Då kan vi tyvärr inte hjälpa er.     eller       Vi kan inte tvinga någon till vård, så han måste villja det själv. Vilket han då inte ville.

En vecka senare dör pappan
och där slutar föreställningen.

Jag intervjuade en kille för några år sedan som berättade om sitt drog och alkohlist missbruk. Hans pappa var också alkohlist och killen fastnade också i fel umgänge. Han berättar om de behandlingshem han varit på och hur fel allting var. Han fick inte den vård han behövde. Propagandan som flöda över kanten och berättandet om deras fel som de gjort och varför de hamnade där. Han ringde till mig ofta och berättade hur han hade det på permissioner och på umgdomshem. Senare hamnade han också hos en stödfamilj.
Jag fick en känsla av att jag var den ända han kunde prata med - eller så pratade han bara jävligt mycket?

Men vården - är den verkligen så jävla dålig?
 
Både tjejen i teverutan och killen jag samtalade med berättar för mig att de avlyssnar samtalen, vilket gjorde att de helst inte velat ringa alls. Bara familjemedlemmar fick de ringa till och till slut blev båda galna.
Man kan inte leva såhär. Ständligt vara i bevakning och någon jävla person som skriker på dig att du gjort fel i hela ditt liv. I Sverige är det okej att vara alkoholist ( nej egentligen inte, men man hamnar ju inte i fängelse för att vara det? ) - det är okej att köpa sprit och vara ett dyngvrak. Men icke lika okej med droger.
För Linda stimulerade de henne. Hon gjorde inget riktigt dumt när hon var påverkad, bara om hon hade slut på amfethaminen och gjorde allt för att få tag i det. Det är ju samma med alkohlister också. De gör allt för att få tag i spriten. Det är exakt likadant säger Linda. 

Är vården så jävla dålig tycker jag att man bör lägga sina pengar på att göra vården bättre än hur snyggt det är i parkerna runt omkring oss,
Eller har jag fel?













Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0