jag offrar idol för pattison
Just nu lyssnar jag på Robert Pattison och nyss gick jag igenom en hel blogg med massvis med finfina bilder.
Bilder av världen och bilder av naturen och om jag blev förtrollad. Ville se mer och mer och mer och mer..
Till Roberts fina stämma passade detta in perfekto denna fredagskväll.
Jag tror jag är kär i Robert Pattison.
Det är nog så.
Jag vill åka bort någonstans. Bara lämna nuet en stund. Bara lite. En liten stund.
Jag förstår inte varför Robert Pattison inte har dessa låtar på spotify. In på Youtube för en gångs skull.
Denna gången är det värt det.
Jag är ovän med många nu på en gång och jag känner mig vilsen.
Speciellt med mamma.
Och robert. Och robin.
Alltihop känns bara så löjligt. Och nu blir det långdragit. Och det blir en betydelse att
allt egentligen inte spelar någon roll. Eller så gör det det, jättemycket.
Jag har heller inte tränat sen i AUGUSTI och min ångest kommer krypande lite då och då.
Speciellt nu. I en sånhär tajt tröja.
Och fy vad jag vill krama om Pattison just nu.
Skräm bort mina deprissoner, älskling.
