elinholmbeerg

Tårarna ville inte riktigt ta slut igår. Snor och saltade tårar gjorde min tröja alldeless våt. Jag vet att jag inte var ensam. Hela huset var tyst. Tomt. Bad A att stanna klockan. Låt den stanna och kom hit med äcklig sprit sa jag. Låt min kropp bli sådär härligt tyngdlös. Det fungerar inte att bara tänka negativt kom jag sedan på. Men det gick inte så bra. Farmor är på sjukhus och det har vi vetat ett tag att hon skulle vara. Men nu är det ju på riktigt. Nu är hon där. Och mår kasst.