rabbalder
Vi hade en uppgift i skolan första dagarna i gymnasiet.
Man skulle intervjua varandra i par.
Varför har du valt denhär linjen och vad har du för förväntningar för framtiden..
Jag sade att jo serru. Såhär går det till.
Jag älskar att baka. Jag hatar att veta allting i hela universum. (yeah right tänker ni, ofta hon varit med om det?!)
Det har jag inte.
Och jag hade inga förväntningar för framtiden.
YEAH RIGHT. Där ljög jag igen!
Jag har planerat hela min jävla livstid!
Det är lite läskigt måste jag medge - tänk om detta faktiskt händer. Jag har sånndär, Om det inte händer, får detta bli reservplanen saker.
Som att starta café till exempel. Om det inte händer. Då bannemig ska jag iaf jobba på ett!
Eller puben i Irand. Ifall det inte händer... Då tusan ska min man göra goda drinkar.
Och ni veeeeeet att jag ÄLSKAR att ta massa bilder. Fast sällan.
Då ska caféet's alla väggar ha bilder jag tagit! Eller puben i Irland.
Skulle varit soft och flytta utomlands. Bara sådär. Spontant och coolt.
Eller vad vet jag? Jag vet ju ingenting om världen ännu. Bara att kärlek i min ålder är knas.
OCH MIN FAMILJ. Antingen ska jag inte ha några barn alls. Eller så ska jag ha MASSVIIIS.
