jag vill inte suddas ut

Berättade jag om min knasiga dröm eller? Kunde flyga och grejer. Jagade Håkan tror jag. En sommar. När jag kom fram var han en blandning av John Lennon, Bob Dylan och himselv dådå. Han var helt tagen av mig och vi undrade båda varför han hälsade med ett "peeeeeace" med två fingrar upp. Han skulle vidare men jag ville mest säga hej när jag väl hade chansen att flyga. Antar jag. Sedan såg jag min pojkvän på marken under mig. Jag antar att jag fick dåligt samvete eller något.

Vi diskuterade hur man skulle vara när man träffade sin idol bara sådär. Ba tja håkaaaaan! Eller ba OMG OMG OMG TJAAA. Själv vet jag inte riktigt om jag hade modet att ens le mot honom om han inte var på scen då. För vem har inte gjort det. Nästan gråtit. Och det kan man ju inte göra. Då stoppar jag en papperspåse för huvudet och försvinner spårlöst från platsen.
Antar jag?

Kommentarer

Design by: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0